Lite om nu och lite om då.

Inlägget publicerades 2009-08-19 klockan 14:00:17

Detta är ett ganska långt inlägg, så ni vet.

Jag är såå glad över att jag har Micke. Jag är såååå glad över att han hjälper mig så mycket han kan genom ett betala en del av räkningarna och ser till att handla så jag har mat. Han behöver inte göra detta då vi inte bor tillsammans, men han älskar mig och gör det därför. Ja han har sagt att det är anledningen. Vad hade jag gjort om jag inte hade honom ?  Jag hade ju varit helt pank och inte haft mat alls hemma. Jag vet inte ens om jag hade tagit modet till mig och kontaktat soc för att få pengar så jag klarar mig någorlunda.

Det har ju inte ordnat sig än för mig med pengarna från fsk. Kanske hade det väl tagit någon eller några veckor till bara om jag hade varit iväg till läkaren på den tiden jag hade fått. Men nu är det inte så. Jag hoppas att dom tar tag i ärendet såfort som dom fått läkarintyget. Jag orkar inte håll på så mycket längre och vara pank och leva änn mer snålt än jag i normala fall gör.

Den 27 ska jag tydligen få pengar igen, jag brukar annars få samma dag som Micke. Nämligen runt den 18e varje månad. Jag kommer få från soc även denna månad. Jag antar att dom går in och hjälper med hyran även denna månad.

Usch, mår egentligen bara dåligt av att tänka på pengar. Hade man haft ett jobb så hade man kunnat slippa sånna här strul, men nu är det som det är med mig. Jag kommer inte börja jobba förrän dess att jag gått till K eller nån och snackat ett bra tag. Eventuellt att jag hunnit börjat med någon medicin innan med. Nån som får mig att må bättre. Jag antar att det kommer att bli en hel del pillerknaprande för mig framöver- men hellre det än att må skit! Nackdelen är ju att det finns ju så mkt biverkningar. Jag åt ju Zoloft ett tag. Dom funkade inte alls för mig. Visst, lite skillnad blev det men ingen nämnbar. Jag gick upp i vikt då jag åt dom. Ok, jag gick ju upp och ner i vikt mest hela tiden även innan jag tog dessa men ändå. Jag slutade med dom. dock så slutade jag självmant. Jag slutade bar att ta dom. Jag tror inte att pappa brydde sig så mycket i det annars hade han ju sagt nåt. Jag har även för mig att det var han som sagt att dom inte hjälpte mig så mycket.

Jag vet att det finns en himla massa andra mediciner därute, nån av dom kanske funkar perfekt för mig. Vem vet?

Jag vill ju må bra. För om jag mår bra, ja då kommer jag ju även orka med att verkligen ta tag i min vikt mer och även orka BRY mig mer i så mycket annat. Mår man inte bra, speciellt jag, så blir det lätt att lägenheten bara blir en enda röra och ibland har det hänt, jo jag erkänner nu, att jag inte har duschat på nån vecka. Jag har helt enkelt bara inte brytt mig ett skit i någonting. Det är ju tur då sådana gånger att jag aldrig är ut.

Då jag mår bra, ja då kan jag duscha två gånger per dag istället. Kan även hända att det blir ett långbad emellan. Apropå att duscha. Då jag låg på 5an ett tag under jul och nyår för en hel del år sedan så duschade jag flera gånger per dag. Det var itne för att jag kände mig äcklad eller så. Det var nog mer att jag ville få tiden att gå. Tänk dig själv att ligga inne under jul och nyår. Ingen höjdare alls. Jag mådde nog mest dåligt då jag varit där några dagar över att jag itne fick fira jul med syskonen.

Visst var det skönt ändå att vara utan för jag verkligen avskyr julen. Julen innebär ett helvete för mig. Alltid är det nåt jag blir sur eller ledsen över. Besviken. Det blir bråk.  Sist firade jag jul ensam med Micke. Det var enormt skönt ska ni veta.

Jag ahr så mycket att skriva om detta. Jag vet inte om jag ska ta det i ett inlägg nu bara eller om jag ska dela upp det. Det kommer ju bli ganska långt.

Ni får bestämma om ni vill veta  mer helt enkelt.







Btw! Jag vet att det är många negativa inlägg hos mig, men det får ni ta. Många av er har nog fattat att jag är deprimerad och får ångest. Även , jag vet inte om jag kan kalla det riktigt för det egentligen, så lider jag av socialfobi. Att jag inte vet om jag ska kalla det för det beror på att ibland går det så bra för mig att gå ut och ibland inte alls.  Men det kanske kan vara så?

Du som läser detta och lider av socialfobi eller känner igen dig just i detta att ibland går det bra som tusan att gå och och ingen ångest får man och andra gånger så mår man riktigt dåligt kan väl lämna en kommentar eller maila mig. Maila gör man genom att klicka på bilden med "maila" på i menyn. Det skulle nog vara bra för mig och få prata med någon som känner igen sig i mig. Kanske vi kan stötta varandra.

Jag kommer skriva om min skoltid, övergreppet och lite annat om någon dag eller så. Övergreppet har jag skrivit om en del gånger men jag känner att det kan vara bra att få skriva om det igen. Jag känner att jag vill dela med mig av det som hände mig. Kanske det hjälper andra. Vem vet.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0