Mhm. Jag visste att det skulle bli såhär- ja vaddå undrar väl ni. Jo, att jag inte kunnat sova på hela jävla natten. Det har blivit så för mig nu dom få gånger jag ska göra något dagen efter. Ja, som tur är så ska jag och Micke inte iväg till pappa mig förrän runt 18.30 så jag hinner nog få mig några timmars sömn ändå. Men det är ganska jobbigt. Jag vet inte alls vad det beror på att det blir så för mig. Jag är jävligt less på detta. Jag är less på mycket för den delen. Att jag tillexempel inte har något som kan kallas för ETT LIV är ett exempel på vad jag är less på. Ja, jag vet att det bara är jag som kan se till att få någon ändring. Jag har fått förfrågan flera gånger om att få börja gå till någon och få hjälp. Den hjälp jag behöver. Men jag gör mig själv illa hela tiden. Jag hade en tid hos en kvinna innan jul, ja jag tog mig inte iväg dit. Jag struntade i det. Jag blir så ARG på mig själv som inte tar EMOT tacksamt den hjälp som jag erbjuds att få. Det är stor chans att dom inte kommer orka hålla på hur länge somhelst gissar jag.

Någon dag kommer jag nog påstarta mitt nya liv. Men för att det ska bli så då måste jag ju själv INSE att jag BEHÖVER hjälp. Hjälp med mitt psykiska mående blandannat- mycket av att jag mår som jag gör är att jag tänker tillbaka mest på den tid som var allra jobbigast då jag bodde hos den första "familjen" (fosterhem är inte rätt ord , minns inte vad det hette). Det var riktigt jäkla bra hos dom i början.  Men sedan så hände det något, jag vet inte vad, och allt förändrades. Jag började att vara rädd för mamman i familjen. Jag tyckte att det verkade som att hon var sur på mig hela tiden etc. Det var riktigt jobbigt ska ni veta att gå där i något år och vara rädd. Att knappt våga gå på toaletten som låg på nedervåningen och jag hade mitt rum på ovanvåningen.

Sen var det ju den mobbing jag var med om på höstterminen av 7an. Mest hela klassen var på mig. Även en eller några från en annan klass, 7or även dom. Speciellt en var på mig. Jag var rädd som fan för henne. Det som gör saken ännu värre är att hon bodde på samma gård som mig. Jag vågade inte vara ute mycket och drog igen alla persienner i radhuset där jag och pappa bodde tillsammans innan jag flyttade till familjen ( som jag skrev lite om längre upp).

Jag flyttade strax efter jul till familjen  och fick fortsätta 7an i en annan klass och på en helt annan skola. Det var riktigt skönt ska jag säga. Jag fick två vänner ganska snabbt. En av dom visade sig vara av den sorten som ljuger och stjäl så vänskapen varade bara i några månader.

Efter skolavslutningen och då sommarlovet började, ja det var väl 2007 om jag minns rätt, så flyttade jag med den familjen jag nu bodde hos så jag nu fick börja på ännu en ny skola då jag började 8an. Ja, det gick väl bra hela 8an. Inga toppenbetyg men det hade jag inte sedan innan heller för den delen. Jag kände mig utstött men inte direkt mobbad. Hela 8an gick jag på den skolan.

Dags för sommarlov igen. Nu skulle jag få flytta dryga 26 mil från lilla Östersund till ett annat hem, minns inte vad det kallades heller. Vi var egentligen 2 tjejer och en kille som bodde där samt mannen som vi kallar B och kvinnan som vi kallar U. Jag hade det bättre där än jag hade haft det på riktigt länge. Jag fick må BRA. Jag har ju under min uppväxt haft mina sk utbrott en hel del gånger, men kan inte minnas att jag hade några där- kanske något enstaka. Det var skönt att få kunna bo in sig och lära känna dom andra som bodde där. Mjo förutom tjejen som var något år äldre än mig. Hon stack iväg för några månader till sin mamma i sitt hemland. Kom inte tillbaka till Sverige igen. Jag vet inte varför. Himla jobbig tid detta för hon var förlovad med en kille som B var kontaktperson till. J som vi kan kalla honom saknade henne så mycket så han höll på att gå under. Det var jobbigt att se faktiskt.

Sommarlovet var slut och jag skulle börja på ännu en ny skola. Jag hade det bra där, trivdes i klassen och fick en helt underbar vän första dagen faktiskt. Vi höll ihop tills det att jag var tvungen att flytta igen. Jag har skrivit tidigare om detta som gjorde att jag fick flytta. Eller snarare, jag FLYDDE hem till mamma.

B var på mig sexuellt någon vecka efter det att jag fyllt 15 år. Det var inget fullbordat samlag, men det var nog ändå det som hände. Sedan att jag fick se ut från mitt sovrumsfönster hur han försökte gasa ihjäl sig. Jag önskar ofta att han gjorde det. Han var för feg det jävla äcklet. Hade ringt sin fru och berättat. Hon kom hem från jobbet. Fixade med ambulans till B. Kom upp till mig och sa saker som jag inte har en aning om. Jag var som borta. Hon ville iaf att jag inte skulle tala om för någon om detta som hänt för då skulle dom inte få ha någon boende hos sig igen.

Hahahahaha, fy fan vilken idiot eller hur?

Det som sitter värst i mig är den blick jag fick motta från B då han skulle sätta sig i  ambulansen och dessförinnan då han bad mig om förlåtelse innan han gick ut för att gasa ihjäl sig...

Jag bodde hos pappa sen och gick ut 9an på samma skola jag gick 8an i. Men jag var inte på skolan hela tiden utan jag fick vara på ett ställe som BUP har ( tror jag? ) där jag fick hjälp, En hjälp jag annars inte skulle få i skolan.  Jag var där några dagar i veckan och resten på vanliga skolan. Då jag kom tillbaka så fick jag börja i samma klass som jag gick 8an i.. Jag kände mig aldrig riktigt välkommen tillbaka. Var ju utfryst innan så var trodde jag, egentligen?

Ja, sen så har det varit som det varit. Sen jag flyttade hemifrån så har det mest gått utför med mitt mående och även min vikt. Just vikten har jag faktiskt lärt mig att leva med, lite iallafall. Jag vet att det krävs en hel del för att jag ska gå ner allt jag måste. Men 25 kg är ju inte fy skam att börja med. Dock har jag nog gått upp igen en del kg. Jag äter inte regelbundet, men jag äter inte så dålig mat heller. Eller jo ibland blir det väl så. Men jag tror att det finns flera saker som gör att jag är överviktig. Javisst, mat. Men jag äter faktiskt MINDRE än jag gjorde då jag bodde hos pappa. Jag får inte ens i mig all mat på tallriken allt som oftast- även om jag inte ätit något på hela dagen. Det kan vara veckor jag faktiskt bara dricker läsk- men sen går det hela veckor det bara är vatten. Jag äter nästintill inget bröd - bara någon gång i månaden då jag o Micke gör oss några goa baguetter. Men vafan, skitsamma. NU är det som det är!

Och min rädsla för att gå ut, det finns nog många faktorer som ligger till grund för den. Kanske den började utveckla sig då jag var mobbad som allra värst och den "ledande" bodde på samma gård som mig.. Vem vet.


Nu ska jag försöka sova lite, några timmar iallafall. Har satt mob på ringning runt 17 tiden. Somnar jag snart så får jag ju välbehövlig sömn. Jag vill inte skjuta upp ännu en gång att gå till pappa- FÖR JAG HAR SAKNAT HONOM OCH JAG FATTAR INTE HUR TRÖG JAG ÄR SOM INTE BARA GÅR DIT IBLAND. Det är SÅ NÄRA TILL HONOM FRÅN MIG. Nu är det ju som det är.

Natti natti på er. Eller snarare godmorgon.


Som sagt, ber om ursäkt för denna långa läsning. Men det får ni ta och det är inte snack om mode eller annat skit. Eller jo skit är det ju men det är mitt liv , så som en del av mitt liv har varit. Resten kommer jag att ta i den låsta bloggen framöver då det finns personer jag vet som läser den här och som jag inte alls vill ska läsa resten av det jag vill få ur mig.

Vi säger så.
Skriver ikväll någon gång.