I över en vecka nu har jag inte kännt för nånting. Bara ligga under täcket och göra ingenting, typ. Denna dag har varit lite bättre, jag har fått gjort sånt jag skulle ha gjort för några veckor sen. Jag har iallafall börjat med det, alltid något. Nåt annat jag borde ta tag i är städningen, men orken och viljan finns inte där. Jag kan ju inte heller be Micke att hjälpa mig då inte han heller mått så bra och har haft ont i lederna mycket den senaste tiden.

Jag vet inte varför jag haft den här känslan, känslan om att ingenting är värt nåt. Att jag har inget liv ( jo inget liv stämmer ju egentligen ), att jag bara vill ligga under täcket hela dagarna och känner att allt bara är så förbannat världelöst.

Det kommer oftast mot hösten. Iallafall vad jag märkt dom 3 senaste årsen. Är det höstdepression eller är det att det närmar sig december mer och mer? December, den månad jag avskyr och som jag mår som sämst under sen jag var nyss fyllda 15 år...


Jag vet inte jag, men det är en jobbig känsla.

En känsla av hopplöshet.

Jag känner för att gråta, men jag kan inte. Jag vågar inte. Varför jag inte vågar? Jag vet inte.