Fick en liten spark i baken nyss. Ringde från fsk, hon sa att hon fått brev från den läkare jag skulle gå till på HC. Hon sa att det är jätteviktigt att jag fixar en ny tid och verkligen tar mig iväg och får läkarintyget fixat. Hon var lite arg men på samma gång var hon riktigt förstående över min situtation = himla bra! Jag vet ju att jag måste iväg och få det gjort, jag VILL ju iväg och fixa detta med intyget men det tar ju så emot. Jag sa det till henne och sa även att jag ska göra mitt bästa.

Hon skulle ringa hon jag har på soc och höra om inte hon kanske kan följa med mig till läkaren, kanske blir det lättare om nån mýndighetsperson följer med mig?

Hade kunnat gått nu känns det som. Jag har en bra dag idag. Jag känner att jag kanske kanske skulle klara av att gå ut. Måste ju boka tid för läkaren så jag får hoppas att den dag och tid jag får blir bra för mig, att jag har en någorlunda bra dag då.

Jag vill jag vill jag vill och jag VET att det är viktigt. Jag sa även att jag är less på att gå till soc varje månad också, vilket hon såklart förstod. Hon frågade även om jag har kontakt med psykiatrin, nej det har jag inte, vilket hon tyckte var riktigt synd.


Men det var verkligen en spark i baken då hon från fsk ringde. Skulle nog ha gjorts tidigare.