Jag blir så less på mig själv ibland eller ja snarare ofta. Det gick inte alls!! Jag är som synes fortfarande hemma. Mötet är kl 10. Micke fick ringa och säga att jag inte kunde komma. Då jag stog i duschen så kom allt. Började tänka negativa tankar om mig själv - att jag är ful etc. Sen så stod jag där och kände att allt är så jävla värdelöst och att jag vill skita i allt. Jag kände för en timma sen att denna gång så ska jag komma iväg och jag kommer känna mig så stolt då jag väl tagit mig iväg. Men nädå. Varför ska det vara så svårt för mig att ta mig ut?


Förresten så kommer en läkare att ringa mig på tisdag angående läkarintyget jag gått och väntat på under ett antal månader nu. Så ja nu börjar det hända saker så förhoppningsvis så dröjer det inte länge innan jag får pengar igen som jag ska och jag kommer då slippa soc en gång i månaden. Ja, jag lär ju vara tvungen att gå till HC någon dag framöver för att träffa läkaren, men det ska nog gå bra hoppas jag. Micke kommer att följa med och sen är det på gångavstånd också.


Iaf så ringde Micke till hon jag har på soc och förklarade läget. Hon var verkligen förstående. En ny tid kommer att bokas in efter jag har pratat med läkaren. Hon på soc tyckte att det är så bra att vi alltid ringer om vi inte kan komma. Finns ju många som bara skiter i att höra av sig.


Jag ska nog lägga mig i sängen och läsa en del nu känner jag. Koppla av och försöka tänka på annat. Micke skulle passa på att köpa mig nåt onyttigt , han passar på att åka iväg och handla lite då han ändå har skjuts.