Efter 14 tiden någon gång så kommer Mickes pappa hit. Han ska skjutsa oss till affärn. Vi har inte råd att storhandla så det blir bara en sväng till affärn här i närheten. Pappan kommer från Brunflo till oss i Torvalla. Ingen av oss vill ju ut i den här kylan, men vi har nästintill tomt i kylskåpet och pga att jag aldrig är ut så har jag således inte kunnat ta mig iväg till affärn. Micke är inne på sin 6e dag med rejäl gikt (varning för äcklig bild) så ja, ni fattar.

Vi är båda less på denna jävla gikt nu. Jag tycker så synd om Micke var gång han får ont såhär. Var flera år sen sist det var såhär illa också. Det är väl kylan som just nu gör det värre. Han har i båda i benen och i vänstra armen, han kan alltså inte gå. Att bara ta sig ifrån vardagsrummet till toaletten tar sin lilla tid.

Jag hoppas att han är kry imorgon iallafall. Jag har velat haft riktig myskväll i flera kvällar nu, men det har ju inte gått.

Jag är ju också ganska dum. Ibland har jag sagt att jag tror att han bara överdriver, att han fejkar hur ont han har eller att han ens har ont. Men jag ser ju att han har ont. Det är ju bara att titta på hans högra fot som är så svullen och hans ansikte. Man verkligen ser i hans ansikte såfort han råkar komma åt fötterna mot nåt hur jävla ont det gör. Han  vill säkert skrika till flera gånger, jag har sett det hur han håller igen.

Usch, gikt tror jag inte att jag ens skulle önska min värsta fiende. Det är en jävla åkomma det.


Micke var ju sjuk för några år sedan. Har tagit upp det tidigare. Sen dess så får han inte äta antibiotika eller antiinflammatoriskt. Det han får nu för att ta mot smärtan funkar bara en stund och han blir mest avslappnad av det, hjälper nästan inte ett dugg mot värken hans. Dock så skulle hans läkare kolla upp om det fanns nåt annat för han men det verkar inte hända nåt alls med det. Tyvärr!


Nu håller vi alla tummarna på att detta verkligen är sista dagen för honom att ha ont för den här gången. Så här länge brukar det inte sitta i. Högst 2-3 dagar!