Långt inlägg igen.

Just nu känner jag bara för att kasta sönder en massa saker och skrika allt jag kan. Jag känner mig så jävla frustrerad, varför vet jag inte. Längesedan nu som jag fick denna känsla. Nu kan jag hantera det på ett bättre sätt dock. Förr gjorde jag verkligen det jag skrev i början. Det blir bara en skön känsla och känns bra för stunden då jag kastat sönder nåt, men sen kommer ångesten. Jag vet inte hur många tallrikar och glas och muggar som jag kastat sönder. Jag ser till att därför skaffa billiga tallrikar och glas ifall att jag skulle få ett "utbrott" som vi i familjen min kallar/kallat det så länge jag kan minnas.


Hm- Har hjälpt lite att skriva av sig känner jag.
Men nu rinner tårarna. Det är nog lika bra att lägga mig ner i sängen och krypa ner under täcket och försöka tänka på nåt annat.

Varför denna känsla dök upp nu vet jag inte. Jag vet nästan aldrig varför jag får ett "utbrott". Att jag inte vet är det som är det mest jobbiga faktiskt.


Nu får vi se om jag klarar av att hålla tyst och inte börja skrika på Micke som ligger och sover. Känner för att vara ensam i helgen, vi får väl se om jag får vara det. ( Vi bor inte tsm).

Upp och ner och upp och ner går mitt humör. Vissa dagar säger Micke att han tycker att jag blir som en annan person. Jag vet inte riktigt vad han menar. Han säger att ena stunden är jag en ängel och nästa är jag djävulen, ja typ. Detta kan skifta på bara några minuter också. Ja det är ju bra att mina "utbrott" inte håller på i flera timmar eller en hel natt/dag som dom kunde göra förr. En som utsått mina "utbrott" är min mamma, stackare. Micke har fått utstått mycket han med, men nog inte i den utsträckning mamma min gjort.


Grr! Nä men nog lika bra jag lägger mig under täcket nu. Känner att det börjar koka i kroppen , så att säga, igen. Blir galen!

Idag blir det iallafall fiskgratäng med potatis till middag. Potatis äter jag ytterst sällan, det blir mest sallad till maten som vi annars ätet pasta, ris eller potatis till nu mera Gott! Får väl se om jag tar en bild och lägger upp ikväll samt receptet på det. Jag lovar att gratängen är god iallafall.

Frustrerad frustrerad frustrerad just nu. Önskar ofta att jag inte var den jag var :(.

Nä, täcket var det.

Fråga:

Nån av er som läst detta långa inlägg som känner igen sig då det gäller utbrott eller ja vredesutbrott är det mest. Samt detta ombytliga humör?

Jag har varit sånhär i massa år, sen jag var liten så att ni vet. Jag har försökt lära mig att bli bättre på detta då jag känner att ett utbrott e på G och jag har verkligen lyckats bra. Enligt mig själv iaf. Ja min mamma och mina syskon kan ju intyga i skillnaden iaf :).

BB sålänge.